Snart framme
Lämnade Dingja och körde i sakta fart (ingen vind) mot Askvoll och Alden. Var nyfiken på ön Alden, turistreklamen beskriver ön nästan lyriskt:
”Med sin karakteristiske silhuett er Norske hesten eit velkjent landemerke på Vestlandskysten. Går båtturen gjennom skjergarden i Askvoll er eit godt tips å legge til i Aldevågen, slite seg 481 meter opp og nyte den fantastiske panorameutsikta frå toppen”.
När jag var framme vid tilläggsplatsen ”Aldevågen” så låg där bara en motorbåt på utsidan flytbryggan, ”Havneguiden” beskriver att det är ganska grunt på insidan flytbryggan, så jag la till lite längre ut vid en fast brygga, rostig och med bildäck på utsidan.
Går ut på flytbryggan och ser att det är minst 4-5 meter djupt så även om det är högvatten nu kan jag lugnt ligga på insidan även vid lågvatten.
När jag sen flyttar båten till insidan av bryggan så kommer en man ut från motorbåten och tar emot min tamp. Tore som han heter frågar om jag har tänkt att gå upp på toppen, ja säger jag, dimman som ligger över toppen kommer nog att försvinna för väderrapporten från kustradiostationen säger att det skall klarna upp i e.m.
Tore var inte lika övertygad, han hade varit uppe dagen innan under liknande förhållanden och då hade dimman inte lättat så han tänkte inte gå upp nu.
Jag åt en sen lunch och packade ryggsäcken, och började ivrigt gå stigen upp mot toppen, efter en timma så kom jag upp i dimmolnen svettig och varm. Efter ytterligare en halvtimma så var jag uppe.
Dimman lättade inte utan den blev bara tätare efter ett tag tröttnade jag och gick ner igen. Väl nere vid båten så upptäckte jag att det kröp åtskilliga fästingar på mina kläder.
”Strippade” av mig allt, ner med kläderna i en plastpåse och med hjälp av en minispegel så försökte jag undersöka om det satt någon på mig. Fästingar (flått på Norska) stod det inget om i turistreklamen.
